Fredag. Jag träffar en man som kallar sig fotograf/koreograf och har en modellskola. Vi pratar om livet, fotografier och Paris. "Gå ner och ta en bild där, så du kommer ihåg mig"

 

 

Några timmar senare och jag har förlorat mig i en dimma. Kan inte tänka, bara känna. Och det är dig jag känner. Men jag skapar kaos i oss, och jag måste springa. I trappor och i snö utan strumbyxor. Skrik som ekar i trappuppgången innan jag är hos dig igen. Innan allt är lugnt igen.

 

"- Du får aldrig försvinna"

"- Jag lovar"